Jag kör först förbi huset. Gården ligger i sin enkelhet vackert inbäddad av grönska och oförstörd natur. Nyfikna får kommer nära och nosar mig och fotografen i fickorna när vi stannar bilarna för att kika efter bra fotoplatser. Så här såg det ut på 1700-talet, tänker jag och ser mig omkring över de vackra ängarna. Det doftar av vilt och grönska och det är kittlande att det faktiskt går att få människor att återskapa något så stort i en tid som denna när så mycket fokus ligger på den tekniska utvecklingen. Mer än så hinner jag inte reflektera förrän Stefan Persson kommer ut på gårdsplanen och välkomnar mig.

Vi börjar med en promenad genom de öppna hagarna där kor och får fritt betar. Så här har det inte alltid sett ut. Redan för många år sedan väcktes tanken hos Stefan och hans familj att de ville återskapa ägorna till hur de än gång sett ut. Drömmen var att deras drygt 500 hektar mark skulle restaureras till att bli betes- och åkermarker så som det var under 1700-talet. Nu har drömmen blivit verklighet. Projektet har pågått under fem år och initiativtagaren och drivkraften har hittills hållit en låg profil. 2009 fick han dock årets skönhetspris för sitt engagerade arbete med att iståndsätta, vårda och utveckla en del av Värmdös kulturlandskap tillsammans med Anders och Maria Wågberg på Malma Gård.

– Ett projekt utan motstycke och med få motsvarigheter i landet. Det är en mycket viktig insats han gjort intygar Tom Arnbom från WWF och en av projektdeltagarna. Skogens brynzoner har varsamt gallrats, värdefulla träd har friställts och strandängar öppnats upp. Iståndsättandet har skapat förutsättningar för biologiskt värdefulla miljöer med sin rika flora och för ett levande jordbruk med lokal livsmedelsproduktion. Det ser också mycket vackert ut tänker jag när jag vandrar över ägorna tillsammans med Stefan Persson och gårdshunden Jensen på väg till dagens fotografering.

Vilken relation har du till Värmdö?

– Den är lång. Pappa flyttade hit för 40 år sedan. Vi fick köpa 300 hektar av marken här i Trollhagen när 400 kolonistugor var planerade av kommunen och Fågelbro-projektet behövde finansieras. Här bor nu min familj så ofta vi kan.

2009 fick du tillsammans med Anders och Maria Wågberg Skönhetsrådets pris för ert engagerade arbete med att iståndsätta, vårda och utveckla en del av Värmdös kulturlandskap. Vad betyder naturen för dig? Berätta om ert arbete och hur allt började.

– Projektet är det roligaste jag varit med om. Det började för fem år sedan som ett gemensamt projekt mellan mig, Maria och Anders Wågberg, Världsnaturfonden och Naturvårdsverket. Vi har haft täta möten såväl på Malma Gård som här i vårt kök. Visionen är ett öppnare landskap och målet har varit att få en vackrare, rikare flora med fler arter. Vi har satt ut flera hundra fågelholkar, byggt inhägnader som vi försett med information om de olika djuren. Vi utfordrar älgarna och rådjuren så att beståndet ska växa. Och jag ser gärna att människor kommer och går i hagarna, så länge de tar hänsyn till djuren i första hand och ser till naturens bästa. Tanken är att det ska vara ett öppet klimat och landskap för alla.

Ni har skapat förutsättningar för biologiskt värdefulla miljöer med en rik flora som resultat, men också för ett levande jordbruk med lokal livsmedelsproduktion. Hur viktig är kostens härkomst för dig och hur miljömedveten är du?

– Jag är inte fanatisk på något sätt men tror mycket på det jag gör för miljön härute på Värmdö.

Vad får man inte missa på Värmdö?

– Det här! Att köpa köttet från våra djur på Sabis. Besöka gårdarna Brevik, Norrnäs och Siggesta.

Om du vore lokalpolitiker, vad skulle du vilja förändra?

– Jag tycker att entrén till Värmdö inte är särskilt snyggt gjord med de olika köpcentrumen på vägen ut. Det ser lite utslängt ut.

Du fick välja något personligt till intervjun och valde Jensen. Berätta varför han är så viktig för dig?

– Går man ut i skogen är han den bästa kamraten för mig och min fru. Han är barnkär, snäll och duktig på att ställa djur på jakt. Rasen ”Gammeldansk hönsehund” kommer ursprungligen från Danmark och är inte så vanlig i Sverige.

Tre personer du skulle vilja bjuda på middag:

– Hitler, Churchill och Jesus. Då hade man kanske fått svar på en del frågor.

Hur ser du då på offentlighetens ljus och skuggor?

– Nackdelen är att jag vantrivs med att vara offentlig. Det är mycket roligare att arbeta inåt i företaget. Det kan vara jobbigt att det är för mycket personfixering kring H&M när det är så många andra som bidrar. Jag är numera också mycket sparsam med föredrag och intervjuer och värnar mycket om privatlivet.

Stafettfråga från förra numrets omslagsperson författaren Lina Forss:

Vilka filantropiska projekt har du haft råd att ta dig an tack vare ditt företagsbygge och hur har det berikat dig på ett personligt plan?

– Vi driver Familjen Erling-Persson Stiftelse sedan tio år som ger donationer till Karolinska Institutet, Handelshögskolan, Stockholms School of Entrepreneurship (som är en skola i gemensamsatsning med Karolinska, Handelshögskolan, Stockholms Universitet, Tekniska Högskolan och Konstfack). När tvärvetenskapliga möten äger rum sker en extra dynamik. Stiftelsen har startat en professur om modevetenskap på Stockholms universitet. Vi är engagerade i forskning kring AIDS. Det är en stor glädje att kunna hjälpa till när man är så lyckligt lottad att man kan hjälpa forskningen framåt. Det är viktigt för Sverige.

Vad gör du just nu?

– Har just seglat med familjen utanför Boston där vi har en båt. Och så arbetar jag med mina projekt. Utan projekt stannar livet, säger han och ler.

Något framgångstips?

– Jag tror det är viktigt att du har en äkta passion för det du gör för att lyckas som företagare. Och att du vågar ta beslut. Det viktiga är inte alltid att de är till det bästa utan att man vågar fatta dem. I kombination med att du har ekonomiska mål. Men privat har jag aldrig haft några sådana målplaner. Det fanns en tid när jag levde för mycket i det som låg framför mig. Det försöker jag undvika. Numera lever jag så mycket som möjligt i nuet.

Malma Gård är en modellgård
För Maria och Anders Wågberg, som driver Malma Gård, är det här en dröm som har gått i uppfyllelse. Anders släkt har varit bosatta i Höls By Stavsnäs på Värmdö sedan 1760-talet och verkat både som bönder och lotsar. Båda två kommer från helt andra branscher, Maria själv är gammal banktjänsteman.

 – Något jag i och för sig har god nytta av nu, säger hon glatt. Och månskensbönder, det har vi varit länge. Vi började med fem får 2000 och sedan kom 17 till som betade bl.a på Tavastboda. När vi så började använda dom till att öppna upp SkärgårdsStiftelsens marker på Möja slog intresset till på riktigt. Vi har nog alltid velat arbeta med det här och kan nu inte tänka oss något annat. Trots att vi arbetar varje dag i veckan. Och det är en bonus att vi får tillbaka mat av det arbete vi lägger ned.
– Stefan Persson är ägare till allt det här men vi förvaltar gården som vore den vår egen och har varit med redan på projekteringsstadiet för att få den som vi vill, lägger hon till.

Efterfrågan på kött är mycket större än vad gården kan producera. Dom skulle kunna tredubbla verksamheten. Varorna är slut och kunderna beställer lamm innan de är födda. Skälet till att de blivit så populära att Stockholms innestadskrogar ber om att få köpa, är att köttet är naturbeteskött, Sv Sigill-märkt och EU-ekologiskt, så godare kvalité går nästan inte att få. Allt säljs slut direkt. I de nya stallarna, byggda 2008-10, finns 60 gute- och 90 sveatackor med lamm. Dom har 60 nötkreatur men har plats för 120 för att kunna växa.
Under 3 år har projektet avlönat 8-10 heltidsanställda egna företagare som alla bor på Värmdö. Det har varit restaurering av marker, sättning av stängsel, uppsättning av fågelholkar m.m. Folk ska kunna veta att de är välkomna att gå omkring hos djuren om de gör på rätt sätt. Därför har vi små skyltar vid grindarna där vi informerar och med vårt telefonnummer så att vi också får veta om någon noterar något om djuren. Vi har gått kompletterande kurser i djurhållning och vi arbetar bara med sådana personer som själva har den inställning till djur och natur som vi själva har.
– Ibland ringer folk och vill komma och hälsa på med sina barn och det känns viktigt att vi har en öppenhet kring gården så att folk ser vad vi håller på med. Om våren arrangerar vi ko-släpp. Nu senast gick jag ut till 50-tal personer på Facebook och det kom fler hundra personer i regnet. Det blev väldigt lyckat. Men, tillägger Maria, du måste skriva att EN STÄNGD GRIND ÄR EN STÄNGD GRIND. I morse när vi kom hit stod vår största tjur lös på gården. Någon vänlig själ hade glömt att stänga grinden efter sig. Jag blir genast nyfiken på tjuren som i väntan på sin återpromenad till åkern vankar av och an instängd på gården och tar med mig mina små barn fram till staketet. Då trycker han snabbt ut sitt jättehuvud och ser nyfiket på oss. Han heter Måns, väger 1 ton, är svart och mycket respektingivande. Jag ser Maria framför mig när hon fångade in Måns i morse och imponeras över människans förmåga att ta hand om så stora djur.
 
Projektdeltagare: Stefan Persson, Maria och Anders Wågberg, Sven-Olof Borgegård och Tom Arnbom, WWF.
 
Tom Arnbom, WWF är en av projektdeltagarna. Han berättar:
– 300 hektar har restaurerats och återställts till hur det såg ut på 1700-talet och det har krävt sin planering. Vi gjorde först en 5-årsplan som var ett drömscenario. Dit har vi nått för länge sedan. Målet var att återskapa det gamla Värmdö. Vi började med att gå igenom gamla kartor för att se hur det såg ut på 1700-talet. Så gjorde vi en skötselplan.
-I Sverige växer jordbruksmarkerna igen och då tappar vi arter. Stefan Persson gör en enorm tjänst till naturvården, säger Tom. Stefan driver en modellgård. Det han gör kan man göra på olika nivåer, som jag hoppas kommer att smitta av sig till fler. Vi har öppnat upp längs med åkerkanterna vilket gör det lättare för harar och andra djur att röra sig fritt emellan åkerlapparna. Vi tog bort tallplanteringar och skapade ängar, vilket resulterat i att beståndet av fjärilar ökade med 50% när det gäller såväl mängd som arter. De flesta insekter gillar betade marker och har därför ökat rejält i antal och artrikedom. Tofsvipporna har kommit tillbaka. Vi har satt upp 350 holkar som bl.a gynnar staren. Vi har hittat större bisamhällen och solitära bin av unika arter som exempelvis svartpärlsbi. Betesmarkerna sträcker sig från Malma in på militärens övningsområde Myttinge. När de tränar säger de till så flyttar vi korna. En ökning av betat jordbrukslandsskap skapar bättre förutsättningar för jaktviltet, vilket gör även jägarna glada.

Fotnot: Bakgrund till stipendierna
Skönhetsrådet instiftade 1998 ett pris som delas ut till någon som gjort en framstående insats inom något av rådets intresseområden för förskönande av Värmdö.

Skönhetsrådets pris pris har tidigare utdelats till Brunns nya skolbyggnad, den nya bron över Strömma kanal, upprustningen och tillbyggnaden av Lagnö gård, tillbyggnaden av Värmdö församlingsgård Sjöliden, kvarteret Manegen i Gustavsberg, Skärgårdsstiftelsen, White arkitekter för kommunhuset i Skogsbo samt till Christoffer och Anette Nathanson för Norråva Golfgård.

Äter: Vilt och fågel, mer och mer fisk. – Har det med åldern att göra, kanske?

Läser: Gärna historia och biografi. – Just nu läser jag om familjen Kennedy som är en spännande familj.

Lyssnar på: Allätare. Mycket klassiskt, men i bilen blir det pop och rock.

Husdjur: En ”Gammeldansk hönsehund” som lystrar till namnet Jensen.

Motto: Nej.

Artikeln är skriven av mig för Värmdö Magasin juni 2011. Bilderna är tagna av Pelle Nilsson.